fredag 27 juni 2008

Fredag eftermiddag

Klockan är 15 på fredag eftermiddag. All jobb i kön har tagits om hand och jag har redan bläddrat igenom alla de bloggar jag läser. Nik sitter 3 meter ifrån mig och pratar högt högt, som han alltid gör. Han snackar alltid om allt eller egentligen inget. Oftast handlar det om Facebook och nåt spännande han upptäckt där.
Nik är en trettiofemårig ravekille. Han går omkring med sitt headset när han pratar med användare som behöver hjälp. Runt runt.

Hao sitter precis bredvid mig. Jag säger alltid god morgon extra tydligt när jag kommer in på morgonen.
”Good morning, Hao!”
”Mmppfff” brukar det låta tillbaka.
Det tycker jag är roligt. Riktigt roligt. Kommer alltid in med ett leende för jag vet att jag kommer få det svaret. Hao är inte så bra socialt. Han är snäll, har jobbat här i fem år. Han jobbar hårdast av alla. Från den sekund han kommer in på morgonen tills han går hem slutar han inte för en sekund, lunchen äts samtidigt som han hjälper någon eller pratar i telefon.

Nigel har börjat med thaiboxning och hans mamma jobbar som personlig assistent till vd'n. Han är visar en arrogans om detta så jag har lite börjat fundera på om jag ska utmana honom på en match. Han tror på fullaste allvar att det inte spelar någon roll att jag väger 30kg mer än honom. Bara därför. Men så blir det såklart inte. Men det vore kul att prova.

Det är alla som är här idag och det är så skönt att det är fredag.

Moralen

Idag var det två personer som inte dök upp på jobbet.
Bara så där. Kom inte. Så värst mycket tjafs blir det inte, ingen verkar riktigt bry sig.
Igår var det tre som inte kom in, även om nån av iallafall skickade ett sms och sa att han inte skulle komma.

Så här är det i stort sett hela tiden och det verkar inte vara någon stor grej. En kille började, jobbade en månad för att sen ta fem veckors semester. Han är fortfarande provanställd tror jag men det kommer nog inte att göras något. Han får jobba kvar.

Enklast så.

Samma kille brukar även vara hemma från jobbet ett par fyra gånger i månaden. I min värld är det här inte helt ok.
Tror att det beror på att man får ett gäng sjukdagar i Australien utan avdrag. Jag tror dom har 12 eller nåt på mitt jobb. Dom flesta är ju inte sjuka 12 dagar om året så man ser det mer som extra semester.

Behövde bara skriva av mig för det här irriterear mig något oerhört. Jag är nämligen killen som alltid är här, täcker upp när dom andra är borta och i och med det alltid får göra mer än de andra. Jag är ju anställd på kontrakt, då är det inget betalt alls som gäller om man är borta.
Så, nog om det.

torsdag 26 juni 2008

Svar på inlägget "Ibland blir man glad för det lilla"

Sune:
Jag tror stenhårt på bea här nere. Tänkte ta med mig tunnbrödsrulle också, vad tros?

Mamma och Tony:
Man äter nog det bara här om man är svensk. Vi har en burk senapssill i kylen så det blev lite. Grilla görs det ofta. Växer tyvärr inga blommor här nu. Vinter.

Syrran och Micke:
Jorå, jag måste ju hem och hämta bean! Kram

Matthiesen:
Först, kul att du hittat bloggen! Sibylla vore soft, går ju lite hand i hand med min tunnbrödsrulle idé. Gourmet role with stepsalad, anyone?

Spud:
You're strange! No seriously, what's strange with that? Burger with bacon and egg, chips, onion rings and the famous bearneise sauce. Maybe you're thinking about the green stuff on the side? I agree with that, it's got nothing to do on that plate.

Sune:
Jo alltid ägg. Gärna även rödbeta. Dom är inte kloka här nere.

Ska försöka svara på frågor och sånt i kommentarerna i fortsättningen.

Pis

fredag 20 juni 2008

Alla på en gång

Igår hade vi Mias mamma, moster och mormor på besök. Dom hade kommit hem frön en vecka i Cairns där dom hälsade på Mias bror.
Dom hade mycket gott att säga om Cairns men jag tror jag får åka dit själv en dag för att få reda på vad.

Dom pratar mycket, högt och alla på en gång och verkar inte ha en tanke på att det är någon annan som pratar. Det ä nästan omöjligt att följa med.

Men det är med kärlek jag skriver detta, det är mycket underhållande att lyssna på dom och jag sitter mest där och skrattar åt det hela.

Det var även med kärlek jag i smyg filmade delar av samtalet. Hoppas det blev nåt, då lägger jag upp det här på bloggen.

Säg inget till Mia.

onsdag 18 juni 2008

Ibland blir man glad för det lilla

Härom veckan blev det ett skrovmål på puben.

Inget speciellt med det men tro mig när jag blev glatt överraskad av vad jag fick se på menyn.



Jorå, det är bearneaisesås ni ser till höger på tallriken. Det är första gången jag ser det i Australien. Det ingick inte den mat jag beställde så jag beställde in en bytta på sidan om. Snacka om konstiga blickar, tror det var första gången nån beställt det till burgarn.

Jävlar vad gott det var.

Vinter i Melbourne

Ändå är det inte helt fel kontinent man är på.

Lunchtid igår på jobbet.

Laxen

Apropå lax.

På en krog någonstans i Melbourne hittade jag det här på menyn.
Hur uttalas det på engelska?

måndag 16 juni 2008

Talfel

Har tänkt på en sak.

Stryka heter iron på engelska.
Uttalas ion. Eller nåt sånt, kan inte riktigt det här med fonetisk skrift.

Lax heter salmon.
Uttalas sammon.

Varför använda en bokstav som inte ska uttalas? Själv blev jag skrattad åt första gången jag sa att jag "need to iron my shirt". Med r. Inte helt ok tycker jag.
Har kommit på mig själv med att fnissa till lite när jag hör andra svenskar säga salmon, vet inte varför. Jag känner mig inte bättre på nåt sätt, mer så att jag själv har gjort felen och tycker nu att det låter så där soft svenskt. Ni vet Sällskapsresansvenska, typ.

Egentligen ville jag ju mer klaga på det engelska språket, inte på att vi svenskar inte riktigt kan uttala alla ord korrekt. Sen är det inte all engelska som uttalas lika heller. Här i Australien säger man en hel del konstiga saker som man inte använder i andra engelsspråkiga länder.
Chook till exempel. Det betyder kyckling. Chicken är fortfarande det riktiga ordet men man använder så mycket slang här att det inte riktigt tänks på att folk utifrån inte har en aning om vad det talas om.

Ett ord som är roligt är bil.

Car.

Här nere säger man ca. Sen stoppar man. Eller lite mer caa... Man vill liksom att det ska komma nåt mer men icke. Har själv plockat upp det där. Caaa...

Det får mig alltid att tänka på A fish called Wanda.



Eller kanske den här.

söndag 1 juni 2008

Först

Jo, det var ju några som kom på besök före Abbie, Sean och Matilda.

Här kommer lite bilder fråmn deras besök. Än en gång så har musiken inget symboliskt värde utan är bara där för att det ska bli lite trevligare att titta.

Håll till godo.