Den här veckan skiljer sig inte från övriga veckor. Jag är först på jobbet, vilket ju är helt naturligt då mitt skift börjar klockan sju. Näste man på plats ska vara en kollega, vi kan kalla honom Golli. Idag bestämde sig Golli för att komma in vid 10 istället för 8. Tydligen ska han flytta och var uppe och packade igår och det kan man väl förstå, att om man har saker att göra utanför arbetstid ska väl inte jobbet behöva bli lidande? Den andra kollegan, vi kan kalla honom Ping, börjar sitt pass 8.30 men jag ser honom aldrig innan 9. Det blir ganska många timmar i månaden som han har betalt för utan att lyfta ett finger. Pings ursäkt för det hela är att han arbetar kvällar vilket gör att han är trött och så fort han får löneförhöjning kommer han sluta sitt andra jobb och komma i tid men han kanske inte tänker på att de upprepade försenade ankomsterna sätter stopp för en befordran...Jag vet inte riktigt hur dom tänker här. En tredje kille, Bruce, kom inte in igår för att han hade gjort illa sig i låret och behövde gå till läkaren. Hur nu ett läkarbesök kan ta en hel dag. Dessutom börjar han vid 10 så ett läkarbesök borde kunna ordnas innan jobbet. Tycker jag.
Återkommer om resten av kollegorna en annan dag.
Deemyckenu.
tisdag 27 oktober 2009
måndag 26 oktober 2009
Vecka 44
Det är väl samma som för er gissar jag.
Veckorna går och man kommer till Torsdag, känner att det närmar sig, hela kroppen skriker efter Fredag och sen poff så är det över.
Men nu sitter man här igen, måndagen skriker ut sin vrede över att var så hatad, medans hjärnan redan har börjat fokusera på nästa helgs stora äventyr.
Det är en alldeles vanlig sådan, vecka alltså, och det hände inte så mycket förrän det blev Fredag. En av killarna här på jobbet fyllde år, så vi tog tillfället i akt och gick ut och firade det. European Bier Cafe ligger mitt i city och serverar öl i steins, vilket är dom där stora monstren till glas ni säkert på TV nån gång på bilder från October Fest i Munchen. 1 liter i varje så det är som att dricka en kanna öl, helt själv och snabbt för att den inte ska bli avslagen. Går man dessutom med i en “shout”, vilket betyder att man turas om att köpa dricka till alla i gruppen, på fyra så har man fått i sig inte mindre än fyra liter öl innan klockan slagit 6. Mycket tveksma start, om man vill att kvällen ska räcka längre än näsan.
Det gick ok iallafall, jag lyckades smita ifrån gruppen vid halv tio tiden. Kände att det är bäst att inte väcka uppmärksamhet , då kommer man aldrig hem. Mycket riktigt så blir man ju alltid lite sugen efter ett par starka, så på vägen ner till stationen hann jag med att gå in på Hungry Jacks för ett Whopper Meal. Gott så. Ingen skada skedd, tänker ni. Vem kan inte unna sig ett sunkigt hamburger mål en fredagkväll?
Hade det inte varit för att jag längre ner på gatan fick för mig att jag behövde fågel också, hade det ju inte varit någon fara.
Så, efter ett snabbt besök på KFC, bestämde jag mig för att hoppa på tåget hem till Yarraville. Jag påminner mig nu om att jag skrivit och gnällt om kommunala färdmedel i Melbourne förut, så vi hoppar över den biten. Nöjer mig med att säga att efter ett litet drop in på perong 5, satte jag mig i en taxi coh 18 doolars senare var man hemma i vardagsrummet och försökte övertyga M att man inte alls är särskilt full.
Just ja, det blev ostoskinkmackor hemma på soffan också, bara för att vara helt säker på att inte behöva dö svältdöden.
Anledningen till att jag tog mig hem så pass tidigt på fredagkvällen, var att vi skulle iväg på kalas. En av våra vänner fyllde tretti och firade det genom att bjuda 15 av sina kamrater på Yarra Glen Races, vilken är en av de stora hästtävlingarna ute på landet. Kerrie hyrde en buss, fixade mat, och betalade inträde för oss alla, vilket jag tror kostade henne en förmögenhet. Det var mycket trevligt, även om det inte blev några vinstpengar för min del. God mat och dryck i 25 gradig värme från 12 till 6.
Senare åkte vi in till stan och gick på en av Melbournes många fantastiska takterassbarer. Riktigt bra dag var det och jag hoppas Kerrie också var nöjd med det hela. Jag och M tog oss hem i hyfsad tid även på lördagen så morgonen efter var faktiskt riktigt behaglig.
Gjorde inga utmärkande rörelser under hela dagen, inte förrän det var dags för omgång fyra i Melbournes högklassiga innebandy liga. Den här veckan blev det 5 mål och 3 assist, vilket jag tror ökar på min ledning i poängligan.
En av tjejerna som spelar i damligan, har bara hållit på i kanske ett halvår men har blivit riktigt duktig och får nu följa med landslaget till Sverige i December. Om jag ser till att söka medborgarskap, kanske man får chansen till landslagspel, men det är ju lite tufft debutera internationellt vi 36 års ålder. Jag får nog nöja mig med den lokala ligan.
Veckorna går och man kommer till Torsdag, känner att det närmar sig, hela kroppen skriker efter Fredag och sen poff så är det över.
Men nu sitter man här igen, måndagen skriker ut sin vrede över att var så hatad, medans hjärnan redan har börjat fokusera på nästa helgs stora äventyr.
Det är en alldeles vanlig sådan, vecka alltså, och det hände inte så mycket förrän det blev Fredag. En av killarna här på jobbet fyllde år, så vi tog tillfället i akt och gick ut och firade det. European Bier Cafe ligger mitt i city och serverar öl i steins, vilket är dom där stora monstren till glas ni säkert på TV nån gång på bilder från October Fest i Munchen. 1 liter i varje så det är som att dricka en kanna öl, helt själv och snabbt för att den inte ska bli avslagen. Går man dessutom med i en “shout”, vilket betyder att man turas om att köpa dricka till alla i gruppen, på fyra så har man fått i sig inte mindre än fyra liter öl innan klockan slagit 6. Mycket tveksma start, om man vill att kvällen ska räcka längre än näsan.
Det gick ok iallafall, jag lyckades smita ifrån gruppen vid halv tio tiden. Kände att det är bäst att inte väcka uppmärksamhet , då kommer man aldrig hem. Mycket riktigt så blir man ju alltid lite sugen efter ett par starka, så på vägen ner till stationen hann jag med att gå in på Hungry Jacks för ett Whopper Meal. Gott så. Ingen skada skedd, tänker ni. Vem kan inte unna sig ett sunkigt hamburger mål en fredagkväll?
Hade det inte varit för att jag längre ner på gatan fick för mig att jag behövde fågel också, hade det ju inte varit någon fara.
Så, efter ett snabbt besök på KFC, bestämde jag mig för att hoppa på tåget hem till Yarraville. Jag påminner mig nu om att jag skrivit och gnällt om kommunala färdmedel i Melbourne förut, så vi hoppar över den biten. Nöjer mig med att säga att efter ett litet drop in på perong 5, satte jag mig i en taxi coh 18 doolars senare var man hemma i vardagsrummet och försökte övertyga M att man inte alls är särskilt full.
Just ja, det blev ostoskinkmackor hemma på soffan också, bara för att vara helt säker på att inte behöva dö svältdöden.
Anledningen till att jag tog mig hem så pass tidigt på fredagkvällen, var att vi skulle iväg på kalas. En av våra vänner fyllde tretti och firade det genom att bjuda 15 av sina kamrater på Yarra Glen Races, vilken är en av de stora hästtävlingarna ute på landet. Kerrie hyrde en buss, fixade mat, och betalade inträde för oss alla, vilket jag tror kostade henne en förmögenhet. Det var mycket trevligt, även om det inte blev några vinstpengar för min del. God mat och dryck i 25 gradig värme från 12 till 6.
Senare åkte vi in till stan och gick på en av Melbournes många fantastiska takterassbarer. Riktigt bra dag var det och jag hoppas Kerrie också var nöjd med det hela. Jag och M tog oss hem i hyfsad tid även på lördagen så morgonen efter var faktiskt riktigt behaglig.
Gjorde inga utmärkande rörelser under hela dagen, inte förrän det var dags för omgång fyra i Melbournes högklassiga innebandy liga. Den här veckan blev det 5 mål och 3 assist, vilket jag tror ökar på min ledning i poängligan.
En av tjejerna som spelar i damligan, har bara hållit på i kanske ett halvår men har blivit riktigt duktig och får nu följa med landslaget till Sverige i December. Om jag ser till att söka medborgarskap, kanske man får chansen till landslagspel, men det är ju lite tufft debutera internationellt vi 36 års ålder. Jag får nog nöja mig med den lokala ligan.
måndag 19 oktober 2009
Barnvagn under tåg
Jävlar, jag blir alldeles kall bara av att titta på bilderna. Man ser hur allareagerar genom att rygga tillbaka, kan inte ens tänka mig hur mamman kände sig.
Vecka 43
Förra veckan var oooerhört händelsefattig och inte ens helgen bjöd på några intressanta upplevelser.
Jag fick hoppa över tisdagens innebandyträning då jag lyckades skada knät, hälen och öven vristen. Som tur var finns det alternativa exercismedel på gymmet så jag lyckades hålla igång under hela veckan iallafall. Igår var det match igen och det känns bra mycket bättre denna säsongsöppning om man jämför med förra året. Den enda skillnaden är K som jag lyckades få in i laget, vilket nu gör att det är roligt att spela igen. Det är nästan som att vara tillbaka till glansdagarna med Per. Fast var inte orolig, Per, flyttar du ner hit spelar jag självklart med dig igen!
Iallafall så har vi tre av tre möjliga vinster och för att hömföra med förra året då vi hade ingen, är det ju betydligt bättre. 9 mål och 5 assist från min klubba, vilket endast är viktigt för att tysta ungtupparna i de andra lagen. Man får höra både det ena och det andra från deras munnar och speciellt roligt blir det när man får höra hur gammal man är, har inget hår, är en importerad c u next Tuesday (min personliga favorit) och mycket annat, men ändå springer åttor runt dom, vinner matchen och leder serien.
I år har dom gjort om så det blir ettan mot tvåan i final och trean fyran spelar mot varandra om tredjepris, vilket ju gör säsongen mer intressant och inte som förra året när vi kom sist i serien men ändå gick till final.
Förra veckan blev jag även fast anställd. Det ändrar inget direkt här mer än att jag har en fast inkomst och inte behöver oroa mig för semester och sånt. Jobbet är det samma, lite mer pengar och lite mindre svara i telefon, vilken är skönt. 400 ansökningar fick dom in så det kändes inte riktigt som ett bra läge att börja söka jobb på andra ställen heller.
Annars var helgen lugn, om inte lite tråkig. Har ingenting att rapportera, men nästa helg ska vi iväg på en kompis födelsedag som firas på en av de många häst tävlingar runt Victoria. Det ska bli riktigt kul och förmodligen kommer det vara lite mer att berätta efter den helgen....
Igår fick jag iallafall prata med mamma och pappa, vilket var ett tag sen.
En liten chat med Fredrik blev det men känner att jag varit riktigt slö på kontakten med alla andra. Lovar att logga in på MSN oftare så om ni är uppkopplade, kan vi chatta eller snacka lite.
Tiden går fort, men jag vet inte om det känns som att jag var hemma nyss eller för länge sen.
Förresten, läste ni om mamman med barnvagnen i Melbourne, hon som tappade vagnen framför tåget? Den 6månader gamla sonen klarade sig med bara en bula i huvet. Mamman släpper vagne, bara för ett ögonblick för att dra upp byxorna lite, vagnen ruller direkt ifrån henne och hamnar framför ett inkommande tåg, släpas med i 30 meter innan tåget stannar. Lägger in en länk i nästa inlägg när jag kommer hem.
Jag fick hoppa över tisdagens innebandyträning då jag lyckades skada knät, hälen och öven vristen. Som tur var finns det alternativa exercismedel på gymmet så jag lyckades hålla igång under hela veckan iallafall. Igår var det match igen och det känns bra mycket bättre denna säsongsöppning om man jämför med förra året. Den enda skillnaden är K som jag lyckades få in i laget, vilket nu gör att det är roligt att spela igen. Det är nästan som att vara tillbaka till glansdagarna med Per. Fast var inte orolig, Per, flyttar du ner hit spelar jag självklart med dig igen!
Iallafall så har vi tre av tre möjliga vinster och för att hömföra med förra året då vi hade ingen, är det ju betydligt bättre. 9 mål och 5 assist från min klubba, vilket endast är viktigt för att tysta ungtupparna i de andra lagen. Man får höra både det ena och det andra från deras munnar och speciellt roligt blir det när man får höra hur gammal man är, har inget hår, är en importerad c u next Tuesday (min personliga favorit) och mycket annat, men ändå springer åttor runt dom, vinner matchen och leder serien.
I år har dom gjort om så det blir ettan mot tvåan i final och trean fyran spelar mot varandra om tredjepris, vilket ju gör säsongen mer intressant och inte som förra året när vi kom sist i serien men ändå gick till final.
Förra veckan blev jag även fast anställd. Det ändrar inget direkt här mer än att jag har en fast inkomst och inte behöver oroa mig för semester och sånt. Jobbet är det samma, lite mer pengar och lite mindre svara i telefon, vilken är skönt. 400 ansökningar fick dom in så det kändes inte riktigt som ett bra läge att börja söka jobb på andra ställen heller.
Annars var helgen lugn, om inte lite tråkig. Har ingenting att rapportera, men nästa helg ska vi iväg på en kompis födelsedag som firas på en av de många häst tävlingar runt Victoria. Det ska bli riktigt kul och förmodligen kommer det vara lite mer att berätta efter den helgen....
Igår fick jag iallafall prata med mamma och pappa, vilket var ett tag sen.
En liten chat med Fredrik blev det men känner att jag varit riktigt slö på kontakten med alla andra. Lovar att logga in på MSN oftare så om ni är uppkopplade, kan vi chatta eller snacka lite.
Tiden går fort, men jag vet inte om det känns som att jag var hemma nyss eller för länge sen.
Förresten, läste ni om mamman med barnvagnen i Melbourne, hon som tappade vagnen framför tåget? Den 6månader gamla sonen klarade sig med bara en bula i huvet. Mamman släpper vagne, bara för ett ögonblick för att dra upp byxorna lite, vagnen ruller direkt ifrån henne och hamnar framför ett inkommande tåg, släpas med i 30 meter innan tåget stannar. Lägger in en länk i nästa inlägg när jag kommer hem.
måndag 12 oktober 2009
Vecka 42
Helgen utvecklade sig riktigt bra. Fredag var jag alldeles slut efter en vecka på jobbet som hade allt annat än slösurfande på schemat, vilket brukar vara en alldeles för vanlig sysselsättning i vanliga fall. Jag och M bokade bord på en restaurang som ligger nästan runt hörnet i det fantastiskt annorlunda Footscray. The Station Hotel bjuder på en meny som mest består av kött. Men satans vad gott det är och trots att det kostar en hel skjorta mer än de andra pubarna som ligger runt de olka hörnen är det värt varenda doolar. Gött!
Vi hamnade på den sena sittningen, halv 9 och eftersom jag lyckades få i mig fyra öl redan hemma på soffan, med ena ögat stängt i någon slags semidregglande dagsovarpose, gjorde sig kanske inte vinet rätta, men det rann ner riktigt bra till min bearnaisedränkta Black Angus.
Väl hemma igen la jag mig på soffan i ett tafatt försök att kolla Fredagsfilmen, vilket var dömt att misslyckas redan innan jag tryckt On. Somnade mycket riktigt efter 2 sekunder men detta gjorde iallafall så jag vaknade pigg på Lördagsmorgonen och stack iväg på ett boxningspass med K.
Moder Natur visade sig ha vkanat på bästa humör denna Lördag, så den grillfest vi var bjudna till på kvällen blev riktigt lyckad. Jag, M och Ritch stack över till våra vänner och förutom vi så var det 20 homosexuella män mellan 40 och 50. Det är alltid lite annorlunda att gå på fest hos dom, det verkar som att dom bara umgås med andra med samma läggning. Vi hade det iallafall mycket trevligt och vi känner dom flesta som var där sedan tidigare.
Lördagens eskapader bidrog till en ganska trött söndagsmorgon och vi drog iväg på frukost ute i solen med äggröra och lax och nu så här på måndagen sitter jag här och skriver med ute huvud som luser rött på ena sidan, förutom den vita rand som sträcker sig från ögat och smalnar ner ovanför örat. Solglajbränna! Mycket attraktivt.
Vi hamnade på den sena sittningen, halv 9 och eftersom jag lyckades få i mig fyra öl redan hemma på soffan, med ena ögat stängt i någon slags semidregglande dagsovarpose, gjorde sig kanske inte vinet rätta, men det rann ner riktigt bra till min bearnaisedränkta Black Angus.
Väl hemma igen la jag mig på soffan i ett tafatt försök att kolla Fredagsfilmen, vilket var dömt att misslyckas redan innan jag tryckt On. Somnade mycket riktigt efter 2 sekunder men detta gjorde iallafall så jag vaknade pigg på Lördagsmorgonen och stack iväg på ett boxningspass med K.
Moder Natur visade sig ha vkanat på bästa humör denna Lördag, så den grillfest vi var bjudna till på kvällen blev riktigt lyckad. Jag, M och Ritch stack över till våra vänner och förutom vi så var det 20 homosexuella män mellan 40 och 50. Det är alltid lite annorlunda att gå på fest hos dom, det verkar som att dom bara umgås med andra med samma läggning. Vi hade det iallafall mycket trevligt och vi känner dom flesta som var där sedan tidigare.
Lördagens eskapader bidrog till en ganska trött söndagsmorgon och vi drog iväg på frukost ute i solen med äggröra och lax och nu så här på måndagen sitter jag här och skriver med ute huvud som luser rött på ena sidan, förutom den vita rand som sträcker sig från ögat och smalnar ner ovanför örat. Solglajbränna! Mycket attraktivt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
