tisdag 11 december 2007

Bakhåll

Den första smällen kom oväntat. Jag var på väg hem från jobbet, solen sken och onsdagen var avklarad. Allt kändes bra, närmre till helgen och ledigheten. Konstigt nog så hade jag inte ens misstänkt att det skulle kunna hända, man väntar sig ju inte att bli påhoppad sådär på väg hem från jobbet.

Först kände jag att någon tog tag i mig, jag hann inte tänka innan den första örfilen kom. Sen en till och ännu en. Jag reser mig upp och kommer iväg bara för att åka på den första knytnäven, mitt i solarplexus. Försöker kalla på hjälp. Hjälpen kommer men bara för att säga att det är okej, jag kan gå vidare. Innan jag är hemma åker jag på ett par smällar till och det känns inte alls bra.

Jag klarar mig hem, men dagen efter är dom på mig igen. Nu börjar dom med verbala påhopp medans jag går och väntar på den första smällen. Den kommer snabbare än jag väntat och det känns i hela huvudet hur hårt den tar. Dom avslutar det hela med en spark i skrevet.

Jag är okej, men det tar nog ett tag innan jag hämtar mig.


(OBS! Historien beskriver hur det kändes, först när bilen stannade mitt i rusningstrafiken och vad det skulle kosta och sen när jag fick veta hur mycket det skulle kosta att fixa bromsarna. Jag blev även tvungen att byta stötdämpare, det var den sista sparken i skrevet. Jag har alltså INTE blivit misshandlad, kära föräldrar och andra som kan tänkas bli oroliga.)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fan vad du skrämdes. Du får bli thrillerförfattare.
Kram
Farsan

Anonym sa...

Roland varnade mig innan jag läste och det var tur! Stackars dig! Kram, Barbara

Anonym sa...

Haha...bra jobbat med twisten där! Det bor en liten författare i dig mannen...
D som i Danne