Barwon Heads

Igår drog vi iväg ner längs kusten med en av Mias kompisar, Gibbo, för att surfa lite. Gibbo heter Caroline Gibson men det går ju inte för sig att man faktiskt kallar nån vid sitt riktiga namn här nere så Gibbo blev det.
Iallafall.
Kommer ner till havet och det är riktigt fint där nere. Man ser surfarna som ligger där ute och väntar på den bästa vågen, barnfamiljerna som spelar cricket på stranden, de gulklädda badvakterna, vågorna bryter av och skummar, planet som sveper över stranden för att se om det är några hajar i närheten, dom yngre barnen på sina boogie boards...va fan, vänta nu.

Planet som sveper över stranden för att se om det är några hajar i närheten!
Nånting är fel här. Finns inte en chans att jag paddlar ut där och och lägger mig som nån jävla buffe, jag kommer ju se ut precis som en sköldpadda som bara väntar på att bli lunch till en utsvulten vithaj. Jag tänker mig brädan, mina love handles som hänger ut över sidorna på brädan, benen och armarna sprattlar lite retfullt som för att locka till sig hajen.

Jag sätter mig på stranden, drar ner kepsen långt och tittar på när dom andra ger sig ut för att trotsa naturen.
Det ser kul ut, en treåring står vid vattenbrynet på en boogie board och härmar dom riktiga surfarna längre ut. Han har ingen aning tänker jag. Men kul verkar det vara. Gibbo och Mia turas om att trotsa vågorna, det ser inget vidare ut om jag får vara ärlig. Men det är ju första gången dom försöker,har aldrig surfat förut.
Jag reser mig upp, kliver ut i vattnet, skönt, inte alls så kallt som jag trodde det skulle vara.
Va fan det är ju fullt med folk där ute och ingen verkar ju se orolig ut. Badvakterna cirklar runt i sina gummibåtar och dom borde väl varna om dom ser nåt stort vitt som pekar.

Av med tischan, kliver ut några meter i vattnet. Fortsätter kolla mig omkring, man vet ju aldrig.
Jag vågar mig ut till tjejerna och ger mig brädan så att jag ska få prova. Paddlar ut lite längre tänker jag, vill ju inte verka mesig, ska ta dom stora vågorna direkt. Lägger mig i läge och väntar, väntar, inte den för liten, inte den här den bröt för tidigt. Men så kommer den, jag börjar paddla, upp på vågen, trycker upp mig med armarna, får upp vänsterfoten, sen höger, jag står upp, JAAA, känner mig som Patrick Swayze i Point Break. Jag svänger över till höger och vågen bryter över mitt huvud, lyckas stå upp ända in tills vågen tar tag i mig och välter mig ända upp på stranden.
Jag ser hur folk har rest sig upp och applåderar, ett gäng hardcore surfare kommer fram och ryggdunkar mig, well done, mate! Jag känner mig som en kung, har helt glömt bort hajen. Alla kommer fram och vill snacka, undrar hur fan jag lyckades med det första gången, fantastiskt!

Eller hur.

Jag la mig på brädan som nån jävla valross, hade svårt att hålla mig kvar bara jag låg still. Försökte komma på en våg, liggande och det fanns inte en chans att jag skulle försöka resa mig. Svårt nog att försöka fånga vågen liggande. En vacker dag kanske man bemästrar konsten men jag tvivlar.

Jag glömde iallafall bort hajen.

Vad gjorde ni i helgen?