Fyfan, det måste vara det jobbigaste nån gjort sen Boorken körde sitt huggormsätarläger med djurgårdsgrabbarna.
Kliver in på gymmet, lite coolt, halvt avslappnat så där som bara en van gymmare gör. Trixar lite med hörlurarna till spelarn, stannar upp, precis framför spinningklassen. Dom håller precis på att ställa i ordning för en klass och jag hinner tänka, "fan, hur kan man vara så dum att..." innan jag blir påhoppad av instruktörn som säger det är klart du ska köra. På engelska.
Innan jag hinner tänka sitter jag där på en cykel och trampar. Kristus vad det brinner i låren. Jag försöker hänga med, vilar när man inte ska vila, vilar när man ska vila och trampar så gott det går. Kände mig dum efteråt, städarn som måste svabba upp efter mig under cykeln. Svettades floder.
Jag är trots allt ganska säker på att jag kommer gå tillbaka.
Ingen jäkel på cykel ska knäcka mig, men vet inte om jag kliver in med samma pondus nästa gång.
Fridens, vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej.Betydligt tuffare än en vanlig cykeltur.menbetydligt roligare med ett gäng omkring sig som också kämpar och dessutom bra musik på hög volym.Har själv provat på,men efter ett tag pallade inte knäna tyvärr.Fortsätt så går det bättre och bättre.Vet att du inte kommer att ge upp,så mycket känner jag dig.Du har ju hållt på med så många andra tuffa träningaroch det är alltid kul att prova på något nytt,säger din gamla mamma.Kram kram
Skicka en kommentar