Med ett ryck vaknade vi upp. Första tanken var att bara somna om, men sen kände vi det igen. Sängen vibrerade, fönstren började skallra och när jag satte mig upp kände jag golvet röra på sig, jag satte handen mot väggen som öppnade sig ovanför mitt huvud. Väggen öppnade sig bredvid mig med ett dån och nu hördes folks skrik utanför, panik i rösterna, alla nyvakna och fortfarande inte riktigt medvetna om vad som egentligen hände. Vi slängde oss ut när taklamporna började skaka, flera av dom flög i golvet, tavlor rasade från sina fästen och teven välte omkull.
Melbourne hade drabbats av sina värsta jordbävning på 36 år och paniken växte hos folk som såg sina hus rasa ihop, som korthus, i den förort som under åren har fått klara sig utan lyxrenoveringar eller underhåll. 6.6 på Richterskalan, min första jordbäving någonsin.
Äh, vi vaknade Lördag morgon, satte på teven och fick höra att det tydligen skakat en del, utan att vi märkt någonting. Allt är bra, men tänk er om det hade varit som jag beskrev ovan.
Spännande va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skrämdes ordentligt! Jag hann börja darra.
Skönt att ni är välbehållna.
Kram, Barbara
Dom pratade på radion idag om varför Australien drabbas av så många naturkatastrofer... Jag undrar oxo???
Lite läskigt
Fast jag skulle gärna bo där med dig ändå:)
Kram
Syster
Skicka en kommentar