Inget speciellt med det men tro mig när jag blev glatt överraskad av vad jag fick se på menyn.
Jorå, det är bearneaisesås ni ser till höger på tallriken. Det är första gången jag ser det i Australien. Det ingick inte den mat jag beställde så jag beställde in en bytta på sidan om. Snacka om konstiga blickar, tror det var första gången nån beställt det till burgarn.
Stryka heter iron på engelska. Uttalas ion. Eller nåt sånt, kan inte riktigt det här med fonetisk skrift.
Lax heter salmon. Uttalas sammon.
Varför använda en bokstav som inte ska uttalas? Själv blev jag skrattad åt första gången jag sa att jag "need to iron my shirt". Med r. Inte helt ok tycker jag. Har kommit på mig själv med att fnissa till lite när jag hör andra svenskar säga salmon, vet inte varför. Jag känner mig inte bättre på nåt sätt, mer så att jag själv har gjort felen och tycker nu att det låter så där soft svenskt. Ni vet Sällskapsresansvenska, typ.
Egentligen ville jag ju mer klaga på det engelska språket, inte på att vi svenskar inte riktigt kan uttala alla ord korrekt. Sen är det inte all engelska som uttalas lika heller. Här i Australien säger man en hel del konstiga saker som man inte använder i andra engelsspråkiga länder. Chook till exempel. Det betyder kyckling. Chicken är fortfarande det riktiga ordet men man använder så mycket slang här att det inte riktigt tänks på att folk utifrån inte har en aning om vad det talas om.
Ett ord som är roligt är bil.
Car.
Här nere säger man ca. Sen stoppar man. Eller lite mer caa... Man vill liksom att det ska komma nåt mer men icke. Har själv plockat upp det där. Caaa...
Det får mig alltid att tänka på A fish called Wanda.
Jo, det var ju några som kom på besök före Abbie, Sean och Matilda.
Här kommer lite bilder fråmn deras besök. Än en gång så har musiken inget symboliskt värde utan är bara där för att det ska bli lite trevligare att titta.
Ha, nu ska ni höra. In i ringen idag på boxningen, för första gången. Hade ju inte tänkt det men det blev så då vi bara var två stycken där. Fick lite extra personlig träning. Iallfall, fan vad svårt det är med boxning. Nu fick vi ju inte slå varandra i huvudet och det var en jäkla tur, hade ju inte en chans att komma undan slagen. Det som var positivt var ju att tränaren sa att man kunde se att jag var en "natural athlete".
Sen fick jag även höra på jobbet att mitt namn kommit upp när det diskuterats i ledningsgruppen hur IT-avdelningen sköter sig. Tydligen var det ett gäng personer som sagt att dom var speciellt nöjda med mig.
Och så är det fredag imorgon så humöret är på topp! Det är ju inte varje dag man får beröm direkt. Egotripp.
PS. Det var fyra grader i morse när jag gick till jobbet.
På fredag ska det gås på fotboll. Sticker iväg med ett gäng från jobbet, tar fredag tidigt, kanske oförskämt tidigt, sticker till puben, ett par öl hinner man nog med innan, vidare till arenan, borde nog bli en 70-80 tusen åskådare. Allt känns ju kanon om det inte vore för att det handlar om Aussie rules fotboll och inte soccer som dom kallar det här.
Det jag egentligen vill se är ju matchen som går inatt, alltså torsdag morgon klockan 4.45. Jag tvekar och har mig för det handlar ju ändå om att vara uppe i ottan. Sen börjar ju min boxning halv sju så jag hinner ju ändå inte se hela, men nog fan känns det surt att ha följt Champions League hela vägen och sen inte kunna se finalen.
Och hur ska jag göra med EM? Jag vet att en kanal jag har visar 8 matcher direkt men det är ju bara en bråkdel och förmodligen prioriteras inte Sverige i det här sammanhanget.
Har ni några tips på hur jag kan göra, tveka inte att skicka över dom.
Jag vet ju om ett gäng personer som läser här men det är ju många som jag har skickat länken till som inte har kommenterat eller svarat på nåt sen jag startade. Nu vet jag ju att jag inte har skrivit så ofta som jag gjorde i början men det vore roligt att veta vilka som läser bloggen. Ni kan väl skriva en kommentar eller om det inte funkar för er, skicka ett mail, bara så att jag vet. Det är ju inte lika roligt at skriva om det bara är mamma och pappa som läser, då kan jag ju lika bra skicka mail till dom.
Även om mitt jobb här i Melbourne inte ger så mycket nytt och överaskningar så är det ju inte så att man ligger på latsidan direkt.
Nänä. I helgen var vi uppe i Wycheproof igen och som sig bör där uppe blev det ett par pilsner, inget nytt med det, men på puben måtte vi nån slags släkting till Mia, kommer inte ihåg vad han var. Iallafall så hade jag en svag sekund när jag tackade ja till att hjälpa till att märka lamm dagen efter.
Mycket riktigt, morgonen kom och Cheek slängde in arbetskläder i sovrummet så det var ju bara att kliva upp och ge sig av.
Hur bär man ett lamm? Jag hade iallafall tur i oturen att vara den som satte märkningen i örat på dom, istället för att jaga ikapp dom, sätta en gummiring runt svansen och pungen eller köra in en spruta precis under svansen. Ni fattar vad som finns under svansen? Jorå, det blev väl ett par sprutor jag satte dit så man fick ju tvätta händerna noga när man kom hem.
Ok, lammen var iallafall allt annat än tysta efter att jag satt hål i örat på dom. Hujedamej.
Det var ändå ganska kul och annorlunda.
Sen har jag ju börjat med boxning också. Och kickboxning. Det är riktigt rolig träning, så pass roligt att jag släpar mig upp 6 på morgonen för plåga mig i en timme. Jäklar vad jag kommer bli fit!
Det är kallt i Melbourne. Det har till och med snöat i andra delar i Victoria, delstaten jag bor i. Sitter n u framför tv:n och fryser. Ute börjar man ta på sig jackor, men jag vägrar än så länge. Jag är ju för fan i Australien.
Känner nog ändå att det är dags att plocka fram vinterkläderna snart.
Kom att tänka på en sak. Jag och M frågade både far och B och Steve innan dom skulle åka hem, vilket som hade varit deras höjdpunkt under resan. Det har ju gåtts på Zoo, simmats med delfiner, sprungit efter kängurur i mörkret och ätits Chicken Parma. Allihop svarade flera saker men det dom alla hade gemensamt var Wycheproof.
Jo det är sant, denna lilla avkrok i världen som inte nånsin har sett en enda turist innan svenskarna kom till byn. Nu ska det ju sägas att det kanske inte var själva byn som var det stora i besöket utan det var familjen. Gissar jag. Mias familj är...annorlunda. Inte annorlunda dåligt, utan bra annorlunda. Jag kan garantera att vem av er som än kommer på besök till Wyche, så har ni aldrig, jag upprepar, aldrig varit bjudna på en familjemiddag som är nåntning i närheten av vad som utspelar sig hos The Coatsworths.
Fyfan, det måste vara det jobbigaste nån gjort sen Boorken körde sitt huggormsätarläger med djurgårdsgrabbarna.
Kliver in på gymmet, lite coolt, halvt avslappnat så där som bara en van gymmare gör. Trixar lite med hörlurarna till spelarn, stannar upp, precis framför spinningklassen. Dom håller precis på att ställa i ordning för en klass och jag hinner tänka, "fan, hur kan man vara så dum att..." innan jag blir påhoppad av instruktörn som säger det är klart du ska köra. På engelska. Innan jag hinner tänka sitter jag där på en cykel och trampar. Kristus vad det brinner i låren. Jag försöker hänga med, vilar när man inte ska vila, vilar när man ska vila och trampar så gott det går. Kände mig dum efteråt, städarn som måste svabba upp efter mig under cykeln. Svettades floder.
Jag är trots allt ganska säker på att jag kommer gå tillbaka. Ingen jäkel på cykel ska knäcka mig, men vet inte om jag kliver in med samma pondus nästa gång.
Det har varit ett gäng veckor med fullt upp nu. Har ju haft far och B på besök och sen även Steve. Steve är ju i och för sig engelsman men rubriken hade blivit för lång.
Det har varoit riktigt kul, lite paus i vardagen. Vi har gjort så jäkloa mycket under dom här veckorna så det har inte blivit nå skrivande av här på bloggen. Jag kommer inte försöka skriva ihop allt som vi har gjort för det är så mycket och kanske inte alls så kul att läsa om för er som inte varit här. Kör en snabbversion.
Farsan Barbara, Wycheproof, Halls Gap, Aussie Rules, stranden bada sola bada, 40 grader, Sydney, Opera hus, Darling Harbour, Bronte, Bondi, Steve, Wycheproof, Melbourne, öl, Aussie rules företagsloge gratis allt, Chicken Parma, Chicken Parma, Chicken Parma, Priscilla, Chicken.
Parma.
Det har gjorts oerhört mycket mer än så här men ni får nöja er med sammandraget.
Jag kommer att försöka skriva oftare än vad det har blivit på sistone.
Till sist vill jag bara tipsa om den här 16-åriga tjejen från Melbourne.
Danne och Anna har fått en Leo! Fantastiskt roligt, massor av grattis. Leo föddes tydlige i Söndags men tack vare tekniskt sjabbel fick jag inte reda på det förrän idag. Men det känns fortfarande lika kul. Precis som en annan god vän, Per, har han gett sin son andranamnet Johan. Mycket smakfullt måste jag säga och jag kommer alltid hävda att dom båda har fått det efter mig. Även om det förmodligen inte har med sanningen att göra.
Grattis igen!
Idag hade jag egentligen tänkt skriva ett inlägg i Falling Down anda. Jag är så otroligt trött på köer och trafiken här i Melbourne och att åka "kommunalt" är inte att tänka på. Inte där jag jobbar nu iallafall.
Vi lämnar det där. Vill inte skriva ett argt inlägg om hur jag lämnar min bil mitt på vägen och börjar gå commando runt förorten.
Inte en dag som denna. Jag är så väldans glad för Danne, Anna och Leo.
Ikväll ska vi på en utflyttnignsfest med Hawaii-tema. Alla har blivit tilldelade nån sorts sprit som man ska ta med, det är tydligen cocktail party. Det går väl an, men vad tar man på sig för ett Hawaii-tema?
Blommor runt haslen och bastkjol känns ju lite trist, alla kommer väl ha det. Surfbräda känns lite tungt att bära på och även lite för likt nåt Aussie-tema.
Funderar lite på att klä mig som tiggare, vad tror ni om det? Jag menar det vore nog ända chansen för mig att komma till Hawaii, tigga till mig pengarna, men det kanske kräver lite väl långa förklaringar, lite långsökt.
Nu har dom fan spelat cricket sen annandan. Det vore väl ok om det inte vore så att det hela tiden har varit Australien mot Indien och att dom visar varenda jäkla match eller vad dom kallar det på en av dom få kanaler vi har. Vi snackar nästan sex (6) veckor med samma motstånd. Visst dom kallar det för olika saker hela tiden, testmatch eller twenty20 eller nåt liknande. Man har endagars eller femdagars matcher. Men att spela mot samma land så länge är väl ändå lite overkill.
Kanske för att det inte finns så många att spela mot, lite som bandy i Sverige.
Söndag morgon och jag står och rengör grillen. Det ska lagas frukost, nämligen. Tror inte att jag lagat min frukost på grillen nånsin tidigare men det ska bli trevligt.
Zoot var riktigt nice igår, packat med folk med picknick och allt man kan tänka sig. Bra musik faktiskt, fick lära mig att det är Neil Young som gjort Sweet Caroline till en hit. Vet inte om det är han som skrivit den från början men det är inte så viktigt tror jag. Man ska iallafall sjunga Wouwouwoooo, efter orden sweet Cariline i refrängen. Allsång, jo jag tackar jag.
Idag ska jag försöka bege mig till gymmet. Blev ju medlem där förra veckan så måste sätta fart på fläsket. Får se hur det blir.
Det är lördag och en vecka har gått sedan vi var i Yarrawonga med mias familj. Fredag till söndag var vi där och på lördag morgon drogs det ivög i ottan och spelades golf. Det var bara andra gången jag spelade och jag vann.
Fattar ni?
Jag vann!!!
Sen att det kanske var mer Cheeks förtjänst, då vi spelade i lag, än min men ändå. Jag hade bara en ca 20 slag fler än den näst sämsta men som ni alla vet så är golf en lagsport. Det håller jag hårt på.
Sen blev vi utmanade i tennis också och nog fan gjorde jag lite mer nytta där även om nog Cheek fortfarande var den avgörande faktorn.
Efter en tråkig vecka på jobbet är det då helg igen, alltid nåt. Fredag hände det inte mycket men idag har vi varit nere på stranden och badat och om en halvtimme bär det iväg till Melbourne Zoo. Det ska spelas musik där och jag tror det kallas Jazz at the Zoo men ikväll är det nåt slags coverband som spelar Neil Diamond. Vet inte riktigt vad det är men det ska bli trevligt att åka dit med picknick och vin, sitta i gräset och lyssna på musik, kanske kolla in nån orm och nån giraff vem vet.
