Ber om ursäkt. Man ska inte gnälla så där som jag gjorde i mitt förra inlägg. Vi släpper det där.
Det har inte blivit så många inlägg på sista tiden.
Och idag känner jag inte för nåt jag vill skriva om heller så ni får vänta.
Eller kan berätta att det inte alls bara är i Sverige man inte pratar med sina grannar. Det är precis likadant här. Har stött på ett gäng grannar nu som antingen vänder ner blicken eller tar ett par kvicka steg runt ett hörn. Försöker hälsa och får tillbaks ett litet mummelmummelmummel.
Fast annars så är dom ganska pratglada. Ibland försöker man nästan smyga in i en butik för att man inte ska fastna och få berätta hela sin livshistoria.
Mer om det senare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hello, Palsson!
Thanks for posting.
Have a good day
Surt med trista grannar! Bjud in dem på en birken vettja. Då blir man alltid glad...
D som i Danne
Jag tror att grannar alltid är nåt man undrar över. Antingen för sura/blyga eller för påträngande. Det gäller att hitta sin egen nivå och det är det de kämpar med också. Fan...Annars kan jag berätta att hösten är här med bitvis kyla och färggranna löv och stundtals mild brittsommar. Båten uppe och ska få ställning snart, börja till helgen, samtidigt med att Selma och Albin ska vara med oss. Ska se Strindbergs Dödsdansen på Dramaten på fredag. Väntar på kalkyl på vår lägenhet. Med glad bank och mycket tur skramlar vi till gott arv! Kram på er, Barbara
Hallå i värmen.Grannarna hos oss är lagom trots att vi bor i vårberg.Mycket beror nog på LillTony,några klappar lite småprat.Vår räddare i nöden är fortfarande Sonny.Han mår bara bättre och bättre.Det beror nog inte bara på LillTony utan även på att han träffat en kvinna som en god vän.Du ser vad vi tjejer trots allt betyder.Sedan sista sjukhusbesöket har Tony mått ovanligt bra.Peppar,peppar.Kram till er båda från Mamma och Tony
Skicka en kommentar